Svensk ordbok 2009, webbversion
verb grät gråtit, pres. gråter
gråt·er●gråta länge och ohejdat
vilket kan ge en känsla av lättnad
psykol.först när hon blev ensam kunde hon gråta ut ordentligt○äv. mer el. mindre bildligtbeklaga sig
gråta ut i pressengråta ut (ngt)sedan ca 1655; 1987 i bildlig bemärkelseSubst.:vbid1-884099utgråtande,
vbid2-884099utgråtning